Bilder från vasan!


Morgon, klivit upp kl.3.30.. Detta är runt halv sex... kö så långt ögat når. Tur att far och jag är påväg åt andra hållet... Mot spåren och första lagningsplats för brorsan!



Tätklungan kommer! Längst till höger gulsvart dräkt.. Jörgen Brink



Bror bröt efter ca 4 mil. Haft problem hela säsongen, även denna dag ville det sig inte. Står och väntar för att få täten i Hökberg.



Här ligger faktiskt vasans vinnare fyra... svartgul dräkt...

Nästa vecka mina vänner får de se upp i min "hemstad" Gävle... Då släpper dom ut vår gigantiska klass på ännu en resa. Efter några veckor i dålig luft och träiga stolar känns detta som grönbete. Och det bästa är... jag får leka allvetare;)

Min kära pärlas bilbatteri dog under den där kylan vi hade här i början av veckan. Men det dröjde tills idag innan jag och en hjälpreda fick för sig att försöka göra något åt det... ni vet det där med planering, sista stund är alltid bäst. 

Förstår inte varför det aldrig ska gå smidigt att fixa en enda grej med en bil. Varför ska det inte gå att upptäcka att batteriet är dött köpa ny och allt snurrar på som det ska? För den här historien slutade med två pajade muttrar och batteriet sitter för tillfället fast med stämband, måste dessutom ta hjälp av pappa att kanske borra bort en mutterbit som sitter kvar...

Började i alla fall med att använda lånade startkablar men pärlan ville inte starta.. så pärlan döptes om till biljävel rätt fort... Sedan åkte min hjälpreda hem för helgen(efter att ha pajat första muttern, inte bara jag som lyckas alltså;)), men verkade liiiite orolig för att lämna mig med det där bilbatteriet själv... Men vadå? Verkar inte jag vara en naturbegåvning på sånt där? Sånt där har ju jag testat på förut! I isande kyla så fingrarna var lika blå som den lilla pluttbilen, med sitt lilla motorutrymme och med speciallösningar som att man måste öppna tanklocket från bagageutrymmet... känner du igen beskrivningen Helena?
Alltså lyckades jag med bedrifterna att köpa ett nytt batteri i rätt storlek, vara sååå stark att jag bröt sönder ännu en mutter(eller så var den rostig, men förstör inte mitt självförtroende nu!), sätta fast batteriet med stämband och starta fanskapet som fortfarande höll på jävlas. Men efter lite svordomar gick den igång ändå:)

På tal om att lyckas föresten... Jag har lyckats ha tur den här veckan med! En klasskompis tipsade om ett extraarbete på teamsportiabutiken här... Gissa vem som ska jobba sin första dag där imorgon?:)

Jag har upptäckt att jag är periodare... jag är inte fast ständigt och jämt utan det blir sådana där fina perioder då det liksom inte finns plats för så mycket annat... Jag tror jag kan sluta när jag vill, men jag fortsätter fortsätter och fortsätter även då jag tänkt sluta för längesedan! Jag är alltså fast och det slutar alltid med att jag sitter inne. Perioden slutar när allt är slut och börjar igen när jag hittar nya bra grejer...

Så jag säger bara en sak... jag förstår varför dom anordnade bokbål förr!

Min medkänsla till andra levande varelser sitter precis där den ska... det märkte jag idag när herr vov låg i min säng och började hulka lite granna.... MIN SÄNG! Bort med dej hund! BORT! T a c k!!! SÄNGEN klarade sig!!! 

Hur det gick för herr vov? Det kom ingen spya på golvet heller, hade kanske satt ett sådantdär irriterande löst hundhår i halsen. Jag vet hur irriterande löst hundhår kan vara, fast mest på golvet, smörknivar och på kläder då... jag är nog den bästa hundmatten ever!