Prolog från föregående inlägg:
Vaknar på morgonen, kliver i kiss, skyller på Zelda, upptäcker att det är Liston och att det är blod i hans urin vid en promenad.

Nutid
Fick en medkännande kommentar från den skuldtyngda Helena:

"Åh nej, urinvägsinfektion är vidrigt! Och vi bara skrattade åt honom igår, fast han säkert var jättekissnödig och hade superont och försökte få ut några droppar, been there done that :( Stackars plutt! Jag har lite penicillin hemma, ska jag komma förbi med det? :) Men då kan du iaf vara säker på att han inte var skyldig till morgonens olycka. Förresten, hälsa Saga att jag gjort iordning här i hennes nya hem, så det är bara att dyka upp när hon känner för det ;)"

Liston sa till mej att han har förlåtit oss för att vi skrattade åt honom. Han tackar för ditt erbjudande att komma med pencillin men hälsar att han fick eget av veterinären som han nu ska äta i sju dagar. Han hoppas att du nu ska hålla tummarna för honom, eftersom han inte har några(förklarar varför snart).... och att ditt intiativ med att ha gjort iordning till Saga var mycket smart och du gärna får hämta Saga redan idag(där var han och jag inte riktigt överens...)...

Liston vill att ni ALLA ska hålla tummarna att det bara är urinvägsinfektion. För antingen var det detta eller så är det prostatan. Skulle det vara prostatan så ryker de ädla delarna på lillplutten. För tydligen så återkommer prostataproblemen hela tiden så det är lika bra för en kastrering. En såndär injektionkastrering fungerar i ca 5 månader bara, så vi tar utefall bort Listons små bollar... hrmm. Men då betalar försäkringen det eftersom det är på grund av sjukdom han måste kastreras(förutom själrisken då). Och tack och lov har vi varit smarta nog att ha djuren försäkrade:)( och där fick jag in en liten pik till de som inte har det, se Malin du kanske skulle sätta livförsäkring på dina fiskar?)!

Liston tyckte inte om när matte sprang med skålen under honom precis när han skulle lyfta benet, men eftersom det trängde på så förbaskat så släppte han efter tillslut och vi klarade oss helskinnade utan en massa kiss på oss överallt när det var över. Veterinären fick provet i ett gammalt smörpaket. ;) Hos veterinären skötte han ypperligt förutom att han påminde om ett litet asplöv emellanåt. Svimmade inte heller när han fick en pecillinspruta. ;)Väger 25,2 kg på pricken också:)


Saga skriker ut sin förtvivlan om att vara ute i den stora och farliga världen.

Ibland har man konstiga dagar. Alltså att man själv är såpass konstig så att man själv reagerar på det. Ett väldigt vinnande koncept.

Idag blåste det starka vindar. Och vad har det då att göra med min konstighet? Det ska jag berätta, jag tror att den påverkade ljudet i skogen. För det lät fan som musik och tutande bilar och annat jox hela tiden. Här har man gått i skogen nu i flera månader. Hört det knaka, sett älgar och hört dom trampa omkring en, sett rivmärken efter björnar, hört hur ett stort djur kutat iväg(älg igen) och annat som numera känns hemtrevligt.

Så då passar det väl till pass att bli nojjig över andra mysko ljud som något som KAN vara musik, pratande människor och annat som man aldrig hör annars menar jag. Så det bästa man tydligen kan göra är att bli paranoid och tro att man är iakttagen. Handen på hjärtat så svarade jag inte i telefonen som vibrerade i fickan, för jag ville inte prata och undanröja min exakta position. Jäpp, jag TÄNKTE verkligen så!
I denna handling tänkte jag även: Vad fan håller jag på med? Men jag fortsatte smyga runt tills jag kom till bilen ändå. Har Sandra börjat vara för länge i skogen för sej själv nu kanske?

En olycka kommer sällan ensam som man säger...

Därför så kan jag glädja alla skadeglada att BÅDA bilarna har valt att behöva lagas samtidigt. Opeln håller på att lagas och vi har bytt ut alla bussningar i hela bakvagnen. Därför har jag lånat pappas och i slutet av veckan/helgen brorsans bil för att kunna jobba. Fredag ringer Kak och står vid stoppskylten utfarten från E4:an på väg hem. Motorn är död, och vi vet inte vad som är problemet än. Förhoppningsvis har den INTE skurit(den har inte varnat för dåligt oljetryck etc). Så jag får puttra dit med brorsans lilla Golf och bogsera honom hem fyra mil. Idag har jag och Kak skruvat opel. Papps är borta och jagar med brorsan. Mamma kom med kaffe och fika och hon hade velat ha kameran med för jag såg ut som en riktig mekaniker sa hon. Oljig om händer och armar i mekarkläder skruvandes på en mutter. Eftersom hon inte hade nån kamera så kan jag tyvärr inte ge er något bildbevis....

Mamma kom bakom oss när jag bogserade Kak och hon förnekade enda till garaget brevid slakteriet att det var vi. Fler kan ha saabar 5 i samma färg, med hundbur därbak och liknande nummerplåt, fler har en golf som brorsan, fler bor i Åmot, fler svänger in mot garaget inte bara vi.... Hon hade till och med segat för att komma ikapp oss bara för att slippa se. Hahaa!

Idag är jag hemma från jobbet och är sjuk:( Dessutom är jag en såndär människa som får ångest när jag stannar hemma och mer tycker att jag bara är lat.. typ. Men men.. ibland måste man lyssna på kroppen. Och kroppen var väldigt trött och hängig.

Men helt lugnt kan jag tyvärr inte ta det. Ska egentligen ha målat klart redan men har varit alldeles slut för det när jag kommit hem från jobbet den här veckan. Måste ta mej i kragen idag och dra i alla fall några drag så jag kan fotografera dem och skicka iväg bilder till uttagningen. Men måste säga att soffan lockar mest.

Har en väldigt busig katt som springer runt mina fötter i alla fall. Ligger just nu under köksmattan hur man nu lyckas med detta och ser en svans sticker ut. haha. Och hjälp vad hon har växt! Hon är nästan lika hög som dina honkatter Sofia och då är hon bara 14 veckor:)