Inte ens djuren går säkra när det gäller att få behålla sina ungar om andra tycker att dom misssköter sej. Visst förstår jag att man tar hand om djurungarna om föräldrarna ignorerar dom. Men just nu tänker jag på en isbjörnsmamma som bor på ett zoo och som så många andra isbjörnsmammor bär sitt barn i munnen. Problemet för den här mamman var att hon tappade sin unge nästan hela tiden, så nu har man valt att ta ungen ifrån henne. Tycker man inte ska lägga sej i för mycket, även när det gäller djur uppfödda på zoo. Djuren är ju ändå lyckligast med en så naturligt liv som möjligt. Fast i det här fallet känns det även lite som dom vill passa om att göra en Knut eller hur den isbjörnsungen nu hette. Tjäna pengar på en tam björn. Men självklart hoppas jag att inte så är fallet, utan att isbjörnsmamman även i övrigt var en dålig mor och inte gav sin unge mat som exempel. Man kan ju alltid hoppas åtminstone.

Sitter och läser på Aftonbladets nätupplaga om Britney Spears. Har väl inte undgått någon att tjejen har stora, stora problem. Förut när man hört något på radion, läst en rubrik om hennes galenskaper har man lyft ett ögonbryn och tyckt att kvinnan är helt urblåst i huvudet. Och vad skulle hon annars vara? Ingen är sej själv drogpåverkad, det är ett andra jag. Såklart hon är urblåst när hon går på droger, det tvivlar jag inte på. Men jag tror inte att den riktiga Britney är det och då menar jag den hon är när hon inte har en massa skit i kroppen. Man tar sej inte till toppen om man är korkad, talang måste man ändå ha.

Egentligen är enda anledningen att jag tar upp Britney för att jag läste en artikel och faktiskt fick känslan att kvinnan kommer att dö snart. Medierna kommer att blåsa upp hennes tragiska liv och ojja sej för att hon inte räddades, sorgsna fans och kändisar som gråter och hela köret. För helvete(ursäkta) en hel värld ser när hon tar livet av sej och alla bara tittar på. Inte undra på att det är så mycket självmord överallt när folk inte agerar, utan bara står och glor. Och ändra dessa idiotiska lagar som låter en människa helt slut i huvudet(inte elakt menat) bestämma själv om denne ska ha hjälp eller ej. Sedan när denne är alldeles för infekterad av sina tankar ja då, då slänger man in dessa personer och sedan ojjar sej när det visar sej vara försent. Alla är så jävla själviska, rädda för att det ska det minsta jobbigt. Ja det är jobbigt att rädda en annan människa, så sätt er ni framför tv:n och vänta tills Britney hamnar i jorden som så många tusentals andra med samma problem

Idag kör jag tio i topp:)

10. Snön är borta
Både bra och dåligt. Bra eftersom sambon då kan fortsätta röja ett tag till, dåligt eftersom. Ja... jag älskar snö!

9. Lush
Den där tvål-alltmöjligt affären. Luktar så mycket att man blir yr bara man går förbi. Men nog har dom en massa roliga grejer alltid. Var in där och handlade julklappar, bland annat till min mormor. Tyckte det var dags för henne att få något annorlunda än en raggsocka. Körde hårt med biträdet när hon frågade om jag ville ha hjälp. O ja! Det ville jag. En egen guidning helt gratis.. Eller nja.. Jag handlade ju.

8. Julklapparna är inhandlade
Inte bara inhandlade, utan inslagna med! Ingen julstress här inte. Bara njuuuuta.

7. Nya Jeans
Äntligen, halleluja! Jag har äntligen tagit mig i kragen och inhandlat ett par nya jeans. Av mina äldre har de flesta kastat in handuken, av förslitningsskador givetvis.

6. Julpyntat
Lägenheten är fullsmockad av röda gardiner, glitter och adventsljusstakar. Är så mysigt.

5. Money money
Pengar underbara pengar, har jag så jag klarar mej, fast storshopping med julklappar och hela köret. Kan inte säga annat att det är härligt.

4. Bananisen
För alla er som inte vet vilken bananisen är så är det en dansande banan på msn. Han har väl inte gjort nå nytt det senaste året. Men det är fortfarande bananisen och förtjänar en plats bara därför.

3. Praktiken
Då har allt startat, lyckades hitta en praktik och jäpp, jag trivs som fisken i vattnet. Trevliga kolleger, ja det känns som kolleger. Jag känner mej då inte som en praktikant i alla fall och då har det bara gått en vecka.

2. Färre hundpromenader
Älskar praktiken och pappa som fått promenadsnojja. detta tillsammans gör att jag högst måste gå två gånger per dag med hunden. Men det har fortfarande inte hänt utan jag har bara gått EN gång per dag, eftersom jag har ju en sambo som också äger den där hunden:) Hihihi! Nu kan det nästan kännas trevligt att ta den där enda promenaden.

1. Sambon
Älskar att komma hem till honom. Så ja, hans plats är given. Och nej han kollar aldrig den här bloggen, han vet inte ens om den.

Livet. Tänk vad nyckfullt det är. Man vet aldrig vart man hamnar i slutändan. Man ser små barn springa omkring i sin egen värld med förhoppningsvis lycka. Helt ovetandes vart framtiden sedan ska föra dom. Till det bra eller det dåliga. Tragiska liv eller en härlig räkmacka.

Det är intressant att tänka tillbaka på tider som varit, vad man har varit med om, vart man är nu och frågorna om vart man är på väg nu. Även vad som hänt med personerna i sin omgivning.

Tänker på alla kompisar man har och har haft. En barndomskompis har fått barn, en annan har stuckit till Nya Zeeland och senast jag hörde av henne hade hon precis hoppat fallskärm och hon trodde att hon skulle jobba hela sitt liv på Ica. En annan pluggar i Malmö, ytterliggare en har letat sig ner till Malmö, men jobbar. Och så finns en i Göteborg och en i Uppsala... Finns inga kvar från sitt ursprungliga fäste. Men vänner kommer och går, vissa försvinner( som bästisen jag hade under hela min uppväxt tills vi började gymnasiet, då växte vi ifrån varandra och har ingen kontakt alls), vissa blir ens vänner hela livet och sedan skaffar man sej nya. Som Emma jag träffade när jag började plugga, men nu har hon lämnat mig för Norrköping. Många av dessa vänner hade andra planer från början, men det är detta dom gör nu.

Min kära föredetta gamla granne och senare sambo, som också är min kusin och vän Sofia är numera bosatt i Gävle(i och försig bott där i fyra år) Hon är nog en av de vänner som bor mej närmast. 7 mil då... Jodå har närmare vänner också. Men just nu tänker jag bara på hur folk förflyttar sej och hamnar i livet.

Det är inget som säger att man har ett händelselöst liv genom att bo kvar i sina hemtrakter. Nog har jag flyttat runt allt. Bott på 5 olika orter. Men alla inom Gävleborgslän. Men jag har varit med om en massa ändå, mer än jag egentligen skulle vilja. Så platserna avgör inte vad du är med om, snarare personerna.

Jovisst, åker man utomlands "påriktigt" och inte till en försvenskad turistort på t ex Gran Canaria är det ju nästan garanterat att man upplever saker man aldrig skulle göra annars som förändrar ens person, men det är inget som säger att samma sak inte kan ske på hemmaplan. Vara med om saker som förändrar ens person föralltid. Det har jag lärt mej efter att ha upplevt det själv.

Sedan trodde jag väl aldrig egentligen att jag skulle så snart bo på min födelseort med sambo och hund. Hade en helt annan framtid utstakad för mej. Men så blev det. Framtiden kan förändra allt, men sådant vet man inte förrän framtiden blivit historia. Jag är ändå väldigt nöjd med vad jag har och vet att jag fått kämpa för det. Som är det bästa som finns. Ser jag tillbaka på mej själv för bara tre år sedan, så trodde jag som sagt aldrig på den tiden att jag skulle vara här jag är idag. Men det är jag. Lika mycket som min vän är i Nya Zeeland och testar den ena extremsporten efter den andra.

Eftersom jag har en kär vän som älskar att fotografera och brukar lägga upp dessa bilder på en sida som kallas fotosidan har jag blivit informerad om vad som händer på denna sida..

Det har startat en klubb där som kallar sig Den Högsta Skolan. Precis som namnet säger är det en elitisk klubb som ska innehålla dom bästa som är medlem på fotosidan. Vem som helst får alltså inte vara med och du kan bara gå med genom att bli inbjuden till klubben. Som medlem får du bara bjuda in en annan fotograf. Men se upp vem du bjuder in! Crew håller koll så att du bara bjudit in en godkänd fotograf.
    Crew, någon som en dag tröttnade på att försvinna i mängden bilder som kommer och passerar på fotosidan och utsåg sig själv och sin smak till det allra bästa och högsta. Rätta mej gärna om jag har fel, jag är inte fotograf, jag är målare. Reglerna kanske ser olika ut för respektive grupp men jag trodde att alla kallades konstnär. Men för mej är det här minst sagt komiskt, hur var det här med olika smaker och tyckande? Hur många har inte hatat Picassos målningar under den korta tid han höll på med kubism, men istället älskat van Gogh:s solroser? Och tvärtom?!  Hade EN enda person fått bestämma hade någon av dessa två aldrig blivit erkänd. Kan någon/ några verkligen se sej som kungar och säga vad som är bra och inte? Haha dålig fråga, varför har det alltid funnits diktatur och sådant skit... Men jag låter det stå kvar.

Ja vad ska man säga, förstår om man vill ha kontakt med sina likar och det är inget fel i det. För att få bra kritik och se bra bilder att bli inspirerad av. Men, som jag sagt förut och säger igen, det finns alltid ett men... Denna klubb är inte skapad för att någon vill komma i kontakt med sina jämlikar, det här är bara en klubb startad av och till folk som ser sej som förmer, vill känna sej speciella. Med andra ord ett gäng översittare.

Efter vad jag tror är skaparen på denna sida skrev; Detta ska vara något att sukta efter.
Detta räcker för mej för att veta vad jag ska tycka....