Bilder från vasan!


Morgon, klivit upp kl.3.30.. Detta är runt halv sex... kö så långt ögat når. Tur att far och jag är påväg åt andra hållet... Mot spåren och första lagningsplats för brorsan!



Tätklungan kommer! Längst till höger gulsvart dräkt.. Jörgen Brink



Bror bröt efter ca 4 mil. Haft problem hela säsongen, även denna dag ville det sig inte. Står och väntar för att få täten i Hökberg.



Här ligger faktiskt vasans vinnare fyra... svartgul dräkt...

Nästa vecka mina vänner får de se upp i min "hemstad" Gävle... Då släpper dom ut vår gigantiska klass på ännu en resa. Efter några veckor i dålig luft och träiga stolar känns detta som grönbete. Och det bästa är... jag får leka allvetare;)

Min kära pärlas bilbatteri dog under den där kylan vi hade här i början av veckan. Men det dröjde tills idag innan jag och en hjälpreda fick för sig att försöka göra något åt det... ni vet det där med planering, sista stund är alltid bäst. 

Förstår inte varför det aldrig ska gå smidigt att fixa en enda grej med en bil. Varför ska det inte gå att upptäcka att batteriet är dött köpa ny och allt snurrar på som det ska? För den här historien slutade med två pajade muttrar och batteriet sitter för tillfället fast med stämband, måste dessutom ta hjälp av pappa att kanske borra bort en mutterbit som sitter kvar...

Började i alla fall med att använda lånade startkablar men pärlan ville inte starta.. så pärlan döptes om till biljävel rätt fort... Sedan åkte min hjälpreda hem för helgen(efter att ha pajat första muttern, inte bara jag som lyckas alltså;)), men verkade liiiite orolig för att lämna mig med det där bilbatteriet själv... Men vadå? Verkar inte jag vara en naturbegåvning på sånt där? Sånt där har ju jag testat på förut! I isande kyla så fingrarna var lika blå som den lilla pluttbilen, med sitt lilla motorutrymme och med speciallösningar som att man måste öppna tanklocket från bagageutrymmet... känner du igen beskrivningen Helena?
Alltså lyckades jag med bedrifterna att köpa ett nytt batteri i rätt storlek, vara sååå stark att jag bröt sönder ännu en mutter(eller så var den rostig, men förstör inte mitt självförtroende nu!), sätta fast batteriet med stämband och starta fanskapet som fortfarande höll på jävlas. Men efter lite svordomar gick den igång ändå:)

På tal om att lyckas föresten... Jag har lyckats ha tur den här veckan med! En klasskompis tipsade om ett extraarbete på teamsportiabutiken här... Gissa vem som ska jobba sin första dag där imorgon?:)

Jag har upptäckt att jag är periodare... jag är inte fast ständigt och jämt utan det blir sådana där fina perioder då det liksom inte finns plats för så mycket annat... Jag tror jag kan sluta när jag vill, men jag fortsätter fortsätter och fortsätter även då jag tänkt sluta för längesedan! Jag är alltså fast och det slutar alltid med att jag sitter inne. Perioden slutar när allt är slut och börjar igen när jag hittar nya bra grejer...

Så jag säger bara en sak... jag förstår varför dom anordnade bokbål förr!

Här sitter jag och skriver om nattutegångsförbud och går sedan in på min kära kusins blogg... vilket gör att jag känner mej dum.

Hennes två katter förvann båda igår när de varit hemma hos hennes föräldrar på "sommarkolli". Nu har Mimmi(svarta) kommit tillbaka, men Tuffsan är fortfarande borta och en bybo hade sett vargen(som springer mitt i byn) jaga en katt igår. Jag håller alla fingrar jag kan att det inte var hon, och om det var det.... att hon kom undan och bara är rädd.

Det finns någon i den här familjen som fått loppor. Kan säga att det inte direkt kom som en chock om vem som kom dragandes med dom: Zelda - bebis i fullvuxen förpackning.

Så nu har hela djurflocken fått behandling, jag har dammsugit och håller på tvättar förfullt. För det ska man tydligen göra för att inga ägg ska överleva... suck... ibland blir man less på djur...

Något jag blev så less att bägaren runnit över var den förbenade heltäckningsmattan i ena barnrummet. SJÄLVKLART ska vi haft barnen här nu när vi precis upptäckt vad Zelda går och bär på. Hade vi inte haft dem då, så skulle det rummet vara säkrat. Men nu har ju både vovvar och katt sprungit in därinne när barnen "glömt" sätta för "grinden" för att sedan stolt berätta att Zelda-ja hon minsann hoppade upp i sängen hon. Tänkt dej att göra ren en hel heltäckningsmatta! Jag är inte beredd på det - därför river jag ut den! Och ja... jag har börjat:)