Kära dörr öppna dig
Min kära kaka och jag brukar knäppa med fingret när vi vill att vår vovve Liston ska lyda. Vi gör det dock endast när vi och han är fullt medvetna om vad det är vi vill. Alltså allt från ligg, kom hit, gå bort osv. Ja, varför berättar jag detta? Jo.. för att jag har blivit så van att knäppa med fingrarna för att få som jag vill, att jag höll på att knäppa fingret mot en dörr, (Ni vet sådana glasdörrar som åker åt sidorna på affärerna) men kom på mig själv att den inte skulle lyssna haha!
Fick jobbet jag sökte förresten:) ska på utbildning först, så får se om jag trivs:)
Egocentrisk
En ung man i Kakas ålder dog sådär knallfall här hemma för någon vecka sedan. Ingen jag kände eller visste jag sett, men han jobbade där en kompis till mig jobbar. När jag fick höra detta så tyckte jag såklart det var hemskt. För att efter ca 30 sekunder byta tankegång till: Ah, nu kanske min kompis kan få fast jobb där.
Alltså tog det ca 30 sekunder för mig att nästan glömma bort det hemska i det hela och sedan tänka det till min väns fördel. Och ja, jag kände mig hemsk....
Men samtidigt så började jag fundera. Den enes bröd den andres död har ni nog hört förut (den här gången var den väldigt ordangrann). Jag tvivlar starkt på att jag är den enda som tänker ut sina fördelar ur sådana hemska händelser. Ett barn blir övekörd på gatan, hemskt i ena stunden i andra stunden tänker samma person att då blir en dagisplats ledig åt mitt barn. Ett par dör i en bilolycka, efter att det hemska sjunkit in så kommer tanken: Då blir deras fina hus ledigt. Jag har nu inte varit med om de två sista alternativen, men kan tänka mig att det kan bli så....
Är det på grund av ett egocentriskt samhälle? Eller ska man inte skylla på samhället utan skylla på sig själv för att man är så egocentrisk? Eller kan det vara så att det är en typ av överlevnadsinstinkt?
Alltså tog det ca 30 sekunder för mig att nästan glömma bort det hemska i det hela och sedan tänka det till min väns fördel. Och ja, jag kände mig hemsk....
Men samtidigt så började jag fundera. Den enes bröd den andres död har ni nog hört förut (den här gången var den väldigt ordangrann). Jag tvivlar starkt på att jag är den enda som tänker ut sina fördelar ur sådana hemska händelser. Ett barn blir övekörd på gatan, hemskt i ena stunden i andra stunden tänker samma person att då blir en dagisplats ledig åt mitt barn. Ett par dör i en bilolycka, efter att det hemska sjunkit in så kommer tanken: Då blir deras fina hus ledigt. Jag har nu inte varit med om de två sista alternativen, men kan tänka mig att det kan bli så....
Är det på grund av ett egocentriskt samhälle? Eller ska man inte skylla på samhället utan skylla på sig själv för att man är så egocentrisk? Eller kan det vara så att det är en typ av överlevnadsinstinkt?
Två hundar
I tvåveckors tid nu så har vi haft två hundar här hemma. Förutom vår kära Liston så har det varit en alska husky tik här som heter Sabina. Nej, vi har inte haft henne här för parning utan meningen var att testa ha henne för att eventuellt senare ta över henne. För oss har det gått jättebra, men förra ägaren märkte att det jobbiga med ha hund, ändå var värt det. För hon vill ha tillbaka henne. Men ser det ändå positivt, för då har vi fått testa på att ha två hundar och känna skillnaden på jobbet. Var inte så farligt tyckte jag, när man har en kan man likagärna ha två kändes det som. Så mycket möjligt så blir det en valp omkring rullandes här snart=)
På måndag ska jag på arbetsintevju hos proffice, förhoppningsvis får jag jobbet för det känns som ett måste att jag har jobb för att föda en till hund.
På måndag ska jag på arbetsintevju hos proffice, förhoppningsvis får jag jobbet för det känns som ett måste att jag har jobb för att föda en till hund.
I kommunens rabatter
- Du, jag växte upp med sånt här, jag är hundra procent säker. Det är cannabis, säger Kent King till Kuriren.
Var bara tvungen att lägga upp det här som jag hittade på Aftonbladet, hans smile säger allt. En Jamaican på semester i Luleå hittade cannabis i kommunens rabatter. Hitta någon bättre person att säga vad det var för plantor, finns det? Hihihihihi
