Jag gillar inte min nya säng. Den är för stor och ödslig och uppdelad i två läger, stenhård och inte stenhård. Det är en 180 säng, och sambon och jag var så förnuftiga att vi köpte en varsin madrassbotten efter våra vikter och en stor bäddmadrass så vi skulle slippa skarven.
    Trodde det skulle bli bra och det är det nog också; för dom som har tröttnat på att ligga nära varandra och dom som helst sover själv. För min del känns det helt väderlöst i nuläget eftersom jag tvivlar på att jag kommer att tröttna på att värma mej på någon annan de närmaste åren. Vilket innebär att jag skiter i att sova i min säng och tränger in mej på hans stenmadrass istället så jag har ont i ryggen på mornarna. Sova på min sida visst går det, men då kan jag lika gärna gå och lägga mej i ett annat rum. Så kul känns det.
    Så jag längtar tillbaka till den underbara 120 sängen som man var tvungen att ligga intrasslade i varandra, råka smälla till varandra i sömnen och sno täcket från varandra. Det var underbara tider det.