Jag ser inte fattigdomen som bara negativt. Jag har faktiskt lärt mej mycket utav det också. Så jag skulle inte vilja vara utan den här tiden, det har öppnat ögonen. Jag har då verkligen lärt mej vad som behövs och inte. Idagsläget så är jag och kaka långt under gränsen när det gäller att äta och få i sig tillräkligt med mat, så det är väl ingen bra lärdom. Skillnaden är väl att man till och med tappat aptiten på mat, jag längtar inte längre efter någon viss typ av mat, utan det är nu bara nödvändigt ont.

Det jag har lärt mej är annan typ av shopping. Det där med att bara gå och handla kläder, saker till hemmet etc kommer nog aldrig bli samma sak. Det överlever man utan ändå. Och ett par skor man tyckte var trasiga förut visar sej inte vara alltför trasiga. Fick till och med en chock när mamma hittat lite hudvårdsprylar hemma efter mej, svindyra märken! vad fan tänkte jag med? Den där jävla flaskan skulle varit till och med över våran veckliga matranson i pengar.

Träna gör man bara inte, då måste man verkligen få i sig mer mat! Så dom som aldrig fattat varför folk som bara går hemma och lever på bidrag inte kryddar sin vardag med träning, så har i alla fall jag börjat fatta varför.

Sedan märker man också att detta inte är något man vill prata om. Så därför pratar jag om detta bara för att provocera.

Men vissa saker kommer jag att köpa när pengarna väl kommer: mat, delar till de nergångna bilarna,ett par hela skor, en frysbox så man kan storhandla bättre och på så vis spara pengar. Tror fan jag ska göra det direkt också, har man levt fattigt ett bra tag nu så kan man lika gärna göra det lite till.