Idag höll jag på att bli omdöpt till Karl-Arne...

För att ta det från början...
Är det något jag nästan hatar lika mycket som myggen som höll på göra mej lagom galen för att hamna på psyk, så är det otydliga rågångar(Gränsen mellan två olika ägares bestånd). De gränser som bara går mellan olika bestånd inom min arbetsgivares arbetsgivare gör det inget om de blir lite fel, eftersom det är samma ägare. Men med rågångar till andra ägare är det annorlunda. Är du över linjen och det råkas ta lite träd från den andra ägaren kan det bli dyrt för företaget.

Alltså viktigt att hamna rätt här...
Så jag går alltså efter en rå som är lite lagom tydlig med avhuggna grenar och lite band. Helt plötsligt försvinner alla ledtrådar för vart fan den där jävla rån går. Det enda jag ser är gamla band från den förra bandningen, men som slirar iväg lite konstigt. Varav jag tänker: Stämmer den där bandningen heter jag Karl-Arne...

Jag går och letar och letar i ca en timme efter rån. Går ner till ena hörnet där rån fortsätter åt ett annat håll och avgränsar ett annat bestånd. Och självklart mina vänner, så var den så tydlig att till och med en stockholmare som aldrig varit i skogen skulle ha sett den. En tvåårig unge skulle ha pekat på de nersprejade träden och trott att den röda färgen var blod eftersom träden inte hade några grenar på stammarna och + att det var miljoner band - Alltså en planerares våta dröm. Men den rågränsen hade jag ju ingen använding för.

Tillsut verkade det som att jag hette Karl-Arne ändå... Jag började banda som efter den förra gallringen.... ett tag... sedan blev jag mitt vanliga tjuriga jag igen... och började leta den där rån jag inte såg... och bestämde mej för att: fan, här tänker jag sätta MIN rå!... började banda MIN rå... för att fem sekunder senare börjar se den riktiga rån... som går precis som jag bandar... så gissa vem som hade rätt utan att veta?! TADA!!! Och inte heter hon Karl-Arne.. utan Sandra:)