En ung man i Kakas ålder dog sådär knallfall här hemma för någon vecka sedan. Ingen jag kände eller visste jag sett, men han jobbade där en kompis till mig jobbar. När jag fick höra detta så tyckte jag såklart det var hemskt. För att efter ca 30 sekunder byta tankegång till: Ah, nu kanske min kompis kan få fast jobb där.

Alltså tog det ca 30 sekunder för mig att nästan glömma bort det hemska i det hela och sedan tänka det till min väns fördel. Och ja, jag kände mig hemsk....

Men samtidigt så började jag fundera. Den enes bröd den andres död har ni nog hört förut (den här gången var den väldigt ordangrann). Jag tvivlar starkt på att jag är den enda som tänker ut sina fördelar ur sådana hemska händelser. Ett barn blir övekörd på gatan, hemskt i ena stunden i andra stunden tänker samma person att då blir en dagisplats ledig åt mitt barn. Ett par dör i en bilolycka, efter att det hemska sjunkit in så kommer tanken: Då blir deras fina hus ledigt. Jag har nu inte varit med om de två sista alternativen, men kan tänka mig att det kan bli så....

Är det på grund av ett egocentriskt samhälle? Eller ska man inte skylla på samhället utan skylla på sig själv för att man är så egocentrisk? Eller kan det vara så att det är en typ av överlevnadsinstinkt?