Jag är arg... jäkligt jäkligt arg.

Det är såhär att vi har en ingift kvinnomisshandlare i släkten. Han har i alla fall använt sig av fysisk och psykisk misshandel och våldtäkter på en kvinna jag brukar jobba med ibland. Det var några år sedan nu, och jag vet inte hur han behandlar min faster. Men jag undrar....

I alla fall... Som ni då förstår har jag aldrig gillat den här pojken(som jag kanske nämt tidigare så tycker jag inte sådana här personer har rätt att kalla sig män, även fast dom är gott över 50 år). Nu har det blivit ännu värre. Min älskade Kaka jobbar med honom i skogen och nu har det blivit så att den här pojken vägrar jobba med Kaka pga att han inte tycker att han är duglig nog. Hade kunnat varit sant om det inte vore så att Kaka fått mycket beröm av andra inom samma yrke. Det handlar alltså om ren och skär vuxenmobbning.

Jag är numera tokig på den här pojken på över 50 år och jag kan lugnt säga att han har skaffat sig en fiende för resten av sitt liv. Jag har tillräckligt med självkännedom för att säga att jag inte är en rolig att ha som fiende. Det skulle också vara fel och kalla mig finkänslig, så ingen ska gå och tro att jag kommer att låtsas om ingenting när vi råkar på varandra inom släktmiddagar etc. Jag kan redan nu erkänna att jag kommer att vara pinsam, barnslig och fientlig emot honom vid varje träff och jag kommer att stå för det.