Igår gjorde jag bort mej som fan. Alltså inga pinsamma grejer utan det blev inte riktigt som tänkt...

Har börjat springa igen eftersom jag bestämt mej för att ställa upp i några lopp på kul i sommar:) Men vill ju inte köra igång för hårt. Så jag kom på den utmärkta idén att rasta båda hundarna i dragsele samtidigt! Eftersom dom är inte särskilt van att springa och dra båda två och Zelda brukar vara lite ungdomsknäpp så jag tänkte att det skulle bli mååånga pauser=inte så hård springtur..... HAHAHA!! Vilket skämt!



Kände direkt de första lååånga och jävligt snabba springstegen att det här skulle gå undan. Efter ett lite smått skrockande för mej själv i sådär hundra kilometer i timmen så höll jag tungan rätt i mun för att hålla mej uppe på benen, jag är liksom inte så van att färdas till fots så snabbt... Har aldrig någonsin sprungit den där rundan så snabbt nångång, i nerförslutning så sprang jag det snabbaste jag kan. Har väl aldrig längtat till uppförsbackar någongång förut, igår var det dom som var vilan hehehe... Så det var den lugna turen, med träningsvärk i samma sekund man var hemma på gården.

Vems "fel" var då detta? Tjjjaaaa.... Zelda är nu min nya gudinna, hon kommer att bli grym i dragselen för hon har redan blivit det med ungdomsfasoner och allt. Hon körde på hela tiden, inte en lugn sekund från hennes sida, pressade på som fan. Liston försökte stanna och revirpinka och sänka farten ibland, men jag och mest Zelda höll latmasken på mattan. Men vi visste ju hela tiden att tjejer är grymmast;)