Idag kollade jag på Mästarnas mästare, typ som en dokusåpa med föredetta elitidrottsmän på 1:an klockan 20.00. (PHU! Nu har jag gett reklam för det också;).) Per Eloffson är med, och det förvånade mej hur hårt jag måste ha tagit att han slutade med skidorna 2005. Nej, han var ingen såndär ungdomskärlek man har som till tex en popartist. Enda jag var kär i under mina tonårsdagar var min kanin Nelly. hihihihi! Snarare tycker jag att han och min bror påminde om varandra. Så nu satt jag där och kollade programmet vemodig och lite sorgsen faktiskt(jag vet att jag är fjantig), inte för att Sverige missat att få hem en massa medaljer. Utan för att en talang, en som så uppenbart hittat det som andra söker, det man är bäst på. Slutade med det flera, flera år före det behövdes. Men det var hans val och han grunnade nog länge på det innan han beslutade sej. Men det är sorgligt ändå!

Lika sorgligt är det att snön nu är borta, var så mörkt, grått och trist när jag gick ut med hundarna i morse. Och nu kan man inte göra nå kul heller, bara se tills å man inte halkar och ramlar i geggan.