Älgjakten har börjat...

Men jag jagar inte, jag springer fortfarande runt i skogen och jobbar. Börjar bli kallt på mornarna nu, men det går bra. Märks att det är full fart i skogen nu. Fick tvärnita bilen för en älgtjur som kom utspringandes från skogen i en jävla fart. Trodde jag skulle få se en hund efter, men det kom ingen. Men visste att det satt passkyttar lite här och var där. Kände sej jagad gjorde denna älg.

Samma dag så fick jag jaga bort en tjur. Går och går och gör mina inventeringytor och sedan där jag tror att det är en vindfälla som vanligt, visar det sej att vindfällan är en tjur som står och betar. Som inte upptäckt mej. Hur fan han lyckats med det kan man ju fundera, för jag smyger inte direkt. Eller har jag inarbetat tysta indiansteg under min tid i skogen och tror jag låter mycket och men istället försvinner lika lätt som Crokodil Dundee?

Eller så är älgarna på det där området, väldigt van med mina nysningar, hostningar, doft, svordomar och telefonprat vid det här laget, så dom helt enkelt skiter fullständigt i mej. Det tänkte då de här tjuren göra, men jag hade ingen lust att gå sisådär fem meter förbi honom, han stod faktiskt ivägen där jag skulle gå!

Säger då högt och ljudligt: - Hej... Förväntar mej att han ska kolla upp och börja se nervös ut, men icke... Inte en reaktion.... Säger något högre: - HEJ ÄLGEN!(jaja mina ordval är söta jag vet), tjuren viftar lite med örat fortsätter beta.... - HALLÅ HALLÅ ÄLGEN!!! Viftar med handen. Ja nu kollar han åtminstone på mej! En reaktion, men nog fan står han kvar och betar. HAAAAALLLÅÅÅ!! DÄR SKA JAG GÅ!!!! Hoppar nu som på värsta "friskis och svettis"-passet. Och ja... ÄNTLIGEN rör han sina lata påkar och joggar iväg. Så jag kan gå där han precis stått och betat. Envisa åsnor har man ju hört talas om, men älgar?