Jag och kaka har börjat köpa hundfoder från internet.
På ett ställe som heter foderbilen. De har alla möjliga foder som jag inte ens visste fanns. Men vi ska testa ett som heter Standardt, funkar inte det så går vi tillbaka till det lite dyrare Robur men köper från samma ställe.:)

På Lantmanna hade dom ju höjt priset igen, och har man två stora gamar så blir det MYCKET pengar.
Det blir till och med billigare att få det hemkört, än att åka till Lantmanna, eftersom de går på 0:- till 19:-/frakt, beroende på hur många påsar vi köper.:)

Nu till det roliga!
Bor man på landet så bor man. Eller hur?
Hur märker man då att man bor på landet?

(  ) många kossor
(x) lite busstrafik
(x) inte så många hus
(x) brevbäraren känner alla

Jäpp, i det här inlägget gäller det brevbäraren. Vårat hundfoder som låg i en kartong, som inte behövde kvitteras ut. Förväntade jag mig skulle hamna vid postlådan eller på trappen. Men eftersom vår käre brevbärare inte visste att innehållet var lite sketen hundfoder så antar jag att han inte vågade lämna av fodret hemma helt ensam. Och inte var det någon hemma heller.

Så vad gör han? Jo, han åker till kontoret där min far jobbar, slänger in kartongen i fars öppna bil(vi är på landet) går in på kontoret och säger att han lagt min låda i fars bil...

Det här nästan slår de andra gångerna, då han såg vi var hemma och kom upp med ett paket som bara skulle kvitteras istället för att vi skulle behöva hämta ut det på konsum. Och den gången jag bodde hemma(en annan brevbärare då) och det regnade så fasligt och kom upp med bilen de ca 30 m vi hade till postlådan så vi slapp gå.

Det kallar jag service!:)

Vad ville jag egentligen med det här inlägget? Hylla vår brevbärare?


Mjaaa... det var mest för att säga att Saga hittat en ny, större leksak som hon flyttar runt och hoppar i...